Intervju: Viktor Olsson

VIktor Olsson

Förra året släppte Viktor Olsson sitt hyllade debutalbum Stenungsund där han skrev om sin uppväxt och vägen fram tills skivan släpptes. Det blev ett år fyllt av spelningar och tv-framträdanden och Viktor syntes mest överallt. Tidigare i år fick vi lyssna till EP:n Alla lämnar till slut där sångaren vände inåt och visade på en ny sida av sitt låtskrivande. Precis som förra året har Viktor haft fullt upp då även 2016 bjöd på ett stort antal spelningar och framträdanden. Det fortsätter att gå som tåget.

Att träffa Viktor för att stämma av året och blicka fram mot nästa är på väg att bli en fin tradition som jag är väldigt glad för. Kolla in intervjun här under där Viktor berättar om det gångna året och det nya albumet som väntas under nästa år.

Precis som förra året så har du haft fullt upp även i år.

Ja det har varit mycket. Det började med att jag släppte EP:n Alla lämnar till slut. Hela tanken i år har varit att det ska vara lite av ett mellanår. Skivan släpptes ju förra året. Sedan åkte jag med Anna Ternheim på hennes turné och gjorde 28 spelningar i Sverige och Norge. Det var jäkligt mäktigt alltså. Det var konserthus-turné så det var en dröm som slog in. Jag fick resa runt i hela Sverige för första gången i mitt liv och vi spelade i Norge. Det är svårt att inte bli kär i Norge när man åker genom det landet.

Det var fint att få vara ute så länge och jag älskar ju att lira, det är det jag gillar mest. Upptäcka platser och möta nya människor. Jag är också tacksam för att hennes publik är väldigt lyssnande, då fick jag chansen att visa upp sin musik på bästa sätt. Så jag är väldigt glad för att jag fick åka med.

Du spelat mycket i år även i fall det är ett mellanår.

Förra året var det med band och i år har jag spelat mest själv. Det är lite speciellt att åka själv och kan vara ganska ensamt. När jag åkte med Anna så reste vi tillsammans i buss men sedan så har jag spelat själv en del också och det har väl blivit ungefär 40 spelningar i år.

Hur är det att vara i väg själv jämfört med när du är ute med band?

Lirandet är alltid lika kul. Den där stunden på scen har jag alltid älskat mer än allt annat. Tiden innan och efter är inte alltid lika kul när man är ensam. Man har ingen att peppa med innan eller fira med efter.

Du var väldigt nervös förut när du gick upp på scen, hur är det nu?

Det funkar bra. Allt som betyder något kan man ju bli nervös över, precis som när man ska träffa någon man tycker om. Nervositet är ett bevis på kärlek inför något. Du vill att det ska bli bra, för dig själv och publiken. Men jag har nog blivit bättre på att hantera det nu och tycker att det kan vara en ganska skön känsla nu istället. Jag har blivit lite mer cool med det.

Höjdpunkten måste ändå ha varit när Veckorevyn utnämnde dig till en av Sveriges sexigaste killar.

Jag vet inte vad kriterierna var för att komma med på listan. Men det var fint för motiveringen var att de tyckte att jag sjöng så fint på förra skivan. Man måste ju bara garva åt det. Jag har ju inte känt någon effekt av det i alla fall haha! Det är alltid kul att bli uppskattad. Det var en rolig grej. Och den som påstår att han/hon inte bryr sig, dom ljuger. Oscar Zia vann.. så jag måste nog kräva revansch längre fram.

Debutalbumet kom förra året. Där skrev du om din uppväxt och resan fram tills du släppte skivan. I år släppte du EP:n Alla lämnar till slut där du vände inåt. Nu kommer ett nytt album 2017. Vart är du på väg nu?

Det här året har varit som ett ljus som brunnit ut. Ljuset som tändes förra året. Jag känner lite att jag lämnar det där som varit bakom mig och ser detta som en chans att börja om. Det är viktigt att försöka återuppfinna sig själv i musiken. Även om jag haft roligt det senaste året så har det varit en hel del funderingar. När man varit i det under en tid nu så har jag kunnat genomskåda vissa saker och kanske insett att inte allt är så fint som man drömde om.

Det är ett jobb.

Ja och man kanske inte alltid vill se det. Jag är en musiknörd som bara ville lira. Jag har fattat att det inte är så enkelt. Samtidigt som jag tror det är viktigt att komma ihåg varför man gör det man gör. Lirandet. Att knäckas på mitten av en låt som varar i 3 minuter och 38 sekunder. Jag har haft mycket tvivel, flyttade hem till Stenungsund igen efter att ett långt förhållande tog slut. Jag bestämde mig för att flytta hem och i samband med att det tog slut så åkte jag ut på turnén och då hinner man inte tänka så mycket på sådana saker. Verkligheten försvinner lite. Sedan kom jag hem.

Alla som varit ute på turné under en sådan lång tid vet att när man kommer hem och levt med människor väldigt nära inpå så blir det väldigt tyst. Jag som inte är bosatt i Stockholm, och i Stenungsund finns ingen scen att spela på, jag behövde ta tag i saker som jag behövt ta tag i i 24 år. Hade många sittningar med mig själv. Om vad jag ville och tänkte. Jag visste nog hela tiden.. Men var tvungen att verkligen säga det till mig själv. Jag gör skivor. Eller iallafall åtta låtar som går att lyssna på som en helhet eller spår för spår om man hellre vill det.

Ska jag göra en låt här och där så känns det som att kolla en film och bara se början. Jag tror fortfarande på en helhet och att berättelserna består. Jag vill ge den som bara vill höra en låt den möjligheten, men jag vill också ge mig själv möjligheten att visa upp fler sidor. Jag är väl också en idiot som aldrig ger upp tanken på just det. Vad som än händer så måste du hålla fast vid det du tror på. Ska det här vara ett jobb så ska det i alla fall vara världens bästa jobb. Jag skriver för att jag måste och för att det är en del av mig och det jag gör.

Blir det helt nytt material eller kommer låtar från EP:n att finnas med?

Det blir helt nytt. Jag hade en tanke om att följa upp med en annan EP och sedan album men det är bra med Spotify, allt finns ju där. Ska man göra ett album så är det mycket jobb. Jag har spelat fotboll hela livet och är en lagspelare som vill att alla ska vara nöjda men har väl insett att jag måste göra mig själv nöjd.

Är låtarna till albumet klara?

De börjar bli klara och vi ska börja testa att spela in i nästa vecka. Sen hoppas jag på att kunna ge ut det innan sommaren så att man kan komma ut och lira, göra festivaler och sånt.

Texterna då, hur ligger de?

Jag skrev en skiva i våras/somras men när jag lyssnade på det så kände jag att… Jag hade en period då när jag inte tyckte att allt var så kul. Det var bara ältande och ängslighet. Hur mycket jag än gillar deppiga band så måste det finnas lite ljus också. Det är där och då magin händer. Motsättningar som river mot varandra.

Jag hade en period när jag kollade på romantiska klichéer och jag tror jag kan ha varvat den genren på Netflix. Jag har inte en jäkla aning om vad kärlek är så jag tänkte att jag skulle våga skriva om det. Mina föräldrar har hållit ihop i över 30 år och hämtade inspiration från dem och andra i min närhet som valt att vakna tillsammans och viska till varandra, du och jag. Vi är en armé. Jag har försökt att fånga deras röster. Stora kärleksförklaringar om små stunder. Om Stenungsund var om oss, så är den nya skivan om dig och mig. Bara vi två. Vi går undan, vi bygger upp någonting. Vad har vi att förlora?

Jag vill hela tiden göra låtar som känns som att de utspelar sig idag. Jag inspireras av min familj och mina vänners liv och jag klär det i mina egna ord. Vart står jag? Vem är jag? Vart vill jag? Jag tror att man kommer märka att skivan är skriven ut någons perspektiv som inte har någon men som längtar efter någon. Jag har alltid sökt. Vänt på varje sten, försökt bygga en mening ord för ord.

Skivan handlar om små stunder då man bara behöver varandra eller sig själv. Varje låt är som en liten berättelse om en stund. Allt skulle ha kunnat utspelat sig under en eftermiddag eller kväll. Jag har en tanke om att första låten låter som en morgon och sista som en sen kväll.

Soundet då?

Jag vill låta hudlös och jag vill låta orädd. Jag tror på att min röst och mina influenser blandas och bildar en helhet. Det kommer nog att vara soundmässigt mer likt EP:n. Som det ser ut nu kommer jag att vara med och producera själv tillsammans med det gänget som ska vara med att spela in. Vi får se, det är alltid svårt att prata om exakt hur det kommer att låta. mer än att jag kommer låta som mig själv, precis som jag hör sångerna i mitt huvud när jag skriver dom.

Du brukar vara sträng mot dig själv, har det blivit bättre?

Nej, det har bara blivit värre. Det blir ju också att för varje grej man gör så vill man göra något nytt. Det är det som är roligt med musik att inte köra fast i samma hjulspår men det får inte bli att man fastnar.

Spelar det någon roll vad du gör, är du aldrig nöjd?

Lite så är det väl. Jag har alltid drivits mycket av prestation och har alltid kämpat mot prestationsångest. Jag har ända sedan jag var liten velat bli bäst på allt. Helt nöjd blir jag aldrig men inte helt missnöjd heller.

Du känner dig tillfreds med att du inte är helt nöjd i alla fall.

Ja det är ju en början att känna så i alla fall. Det blir bra till slut, man får dra det igenom sig själv många gånger.

Hur ser det ut när du är inne i en skrivperiod?

Då gör jag bara det. Jag gör en grovskiss ganska snabbt och känner då om det är något som funkar eller inte. Sedan spelar jag in på min telefon och går tillbaks till det. Men jag har ofta några låtar på gång samtidigt. Jag tror verkligen på magkänslan men jag tror samtidigt på disciplin och hårt jobb. En del låtar är uppenbara, andra kräver omvårdnad och att man nästan tillber dom. Man spelar låten så många gånger hemma att man känner att nä, nu måste låten få blomma ut. Det är då man tar den till studion och spelar in den tills man inte orkar höra sig själv sjunga den längre.

Sen släpper man den och det är då allt känns värt. Ingenting någonsin slår känslan av att se någon sjunga med i tankar du har.

Hur mycket tänker du egentligen?

24 timmar om dygnet. 365 dagar om året. Jag har ett jobb där man har chans att göra det. Många har inte tiden att göra det. Mina vänner jobbar på Stenungsunds fabriker, inom skola eller så jobbar dom nätter i vården. Det är dom som hjältarna, idolerna.

Men ser du det som enbart positivt att tänka så mycket? Trasslar du inte in dig i dina tankar?

Nej, det är inte bara positivt. Jag kan vara tacksam över att jag kan reflektera över saker men jag vet också att ängslan är fängslande. Jag känner saker starkt men såklart att jag fått kriga mycket mot mig själv. Man tvekar och tvivlar.

Det fanns en tid då jag inte skrev en låt och spela var det sista jag ville göra. När allt hände förra året så rusade det bara på. När jag hade tid att landa undrade jag vad som hade hänt. När jag ser tillbaka på det så känner jag att jag inte var riktigt redo för det. Det var mycket i tidningar och TV och jag hängde inte riktigt med.

Det där ljuset brann ut till slut. Men det värsta är inte när det blir mörkt utan det är snarare värre stunden innan när man vet att det kommer hända snart. Sedan när man väl faller ner i mörkret och har de där tankarna och som inte är så konstruktiva så söker man ju efter ett nytt ljus. Vad ska jag annars göra om inte det här?

Vad var det som fick det att vända?

Jag tror att det var en blandning av många saker. Jag vet inte om det var något konkret, jag är en sådan person som bara fortsätter framåt och inte ger upp. Någon grundläggande instinkt. Ett arv från mina föräldrar som fått det av sina föräldrar. Livet är inte bara kul. Det är kämpigt ibland men man reser sig ändå, igen och igen. Ge upp är inget alternativ.

Det är svårt att prata om hur man mår, särskilt när man känner att man bara borde vara glad men ändå så är man inte det. Jag får göra det jag älskar och jag får skriva musik. Men ändå är det något som inte är bra. Folk har kommit fram på krogen och frågat hur det är att leva drömmen. Folk har en bild om hur det ska vara och jag har ibland känt att jag inte kunnat leva upp till den bilden.

Jag har aldrig varit rädd för att prata om det. Jag har hela mitt liv levt med rädslan att saker kan tas ifrån mig. Ingenting tillhör mig. Musiken har jag dock alltid kunnat kontrollera eftersom det är något jag skapar själv. Då hamnar man i ett läge där jag tänker att det här är det enda som verkligen betyder något för mig, snälla ta det inte ifrån mig. Låt mig bara få göra det här. Låt mig sitta här i mitt hörn av världen och skriva mina låtar så blir allt bra. haha.

Sen måste man vara beredd på att inte alltid ha de bästa idéerna i alla lägen och ta emot feedback. Men jag vill kontrollera och styra, det är min musik. Annars finns det ingen anledning till att jag gör det här. Jag söker efter något som jag kan kalla mitt.

Du har alltid en påse från Bengans med när vi träffas, du har inte det idag.

Jag tänkte att jag skulle åka dit nu efter, haha! Det var längesedan jag köpte en ny skiva. Jag köpte så jäkla mycket skivor ett tag. Sedan ska jag kolla på Maria AnderssonFolk ikväll och det ska bli så kul att se henne när hon spelar, hennes skiva är så jäkla grym.

Facebook

Inläggsförfattare: soundofhisingen.se

Sound of Hisingen tipsar om nya och redan etablerade artister och band. Tipsa oss gärna! soundofhisingen@gmail.com