Intervju: Eddie Wheeler

Göteborgs stolthet Eddie Wheeler släpper idag nya EP:n Live, Love, Repeat. Vi har redan fått lyssna till låtarna Push It som släpptes som singel förra året och Burn It som landade nu i höstas. Det är alltid extra intressant att lyssna på musik när artisten faktisk har något att säga. Eddie har mycket att säga och denna EP är väl värd att lyssnas på. Vi fick en intervju med Eddie för att prata om de nya låtarna och för att höra lite om vad han har för sig under de kommande månaderna. Hugg in!

Hej Eddie! Hur är läget med dig?

Tack, det är bra! Det har varit en stressig men produktiv dag så det känns bra. Jag har mycket för mig just nu och jobbar bland annat som projektledare för Arrangörer utan hinder. Vi jobbar med att skapa tillgänglighet på kulturevent för de som har olika funktionsvariationer.

Går arbetet framåt?

Ja, absolut jag tycker faktiskt det. Den stora skillnaden som jag ser är att krögare och andra arrangörer börjar se tillgänglighet som en viktig grej och inte bara som något man måste göra för att lagen säger det eller för att det ser bra ut. Det handlar ofta om kunskap, oftast behövs inte så mycket för att anpassa. Det är ett väldigt spännande jobb!

Sedan har jag promotat min nya musik. Igår var jag på P4 och snackade med Stefan Livh, det var kul.

Berätta om din nya EP Live, Love, Repeat.

Vad gäller bakgrunden så kan man säga att jag alltid har varit mycket för konceptalbum. Jag gillar saker som kan vara pretentiösa, jag kan tycka att det är lite charmigt. Jag hade en tråd när jag började skriva den här skivan för ungefär ett år sedan. Jag kände att vi befinner oss i ett vägväl på många sätt. Det känns som att vi stått i detta vägval ända sedan kanske 60-70 talet. Eftersom vi har haft det så bra i Sverige och Europa så är det som att vi inte velat se de problem som finns i andra delar av världen som bara blivit större och större. Jag snackar om jordens klimat, banker, kapitalismen, flyktingströmmar. Vi har levt i vår skyddade bubbla och har insett att vi inte kan titta bort längre. Då kom tanken till mig att istället för att bygga vidare på något som många gånger är motsägelsefullt så kan det vara bättre att börja på en helt ny tavla, att ta bort det gamla för att bygga något fint.

Det är lite det som albumet handlar om men det blir så fånigt att skriva bibliska texter om det här, så istället lade jag det på ett personligt plan. När jag skriver musik gör jag det ofta ur en persons perspektiv. Då skrev jag om en person som hade nått botten, man låter det dö i askan och så startar man något nytt. Det är lite det albumet handlar om, man får inte vara rädd för att börja om från början.

Första singeln som släpptes var Burn It, kan du berätta lite om bakgrunden till låten?

Just Burn It handlar väldigt tydligt om det. Jag skrev den i en period då jag själv behövde börja om från början. Det fanns inga säkra vägar att gå, allting var lite av en chansning. Jag fick verkligen bränna allt och börja om.

Har du någon favoritlåt från EP:n?

Det finns ett spår som heter True love is dead. Den är nog min favoritlåt så jag hoppas att många tar sig tid till att lyssna på den. Det är nog den låt som musikaliskt och textmässigt är den mest intressanta av de som jag skrivit. Den handlar om att kärleken är död. Samhället har blivit hårdare och den grundar sig i det men är skrivit ur en persons perspektiv och jag hade själv blivit bedragen. Det är hårt och ont om kärlek, är det bara jag som tycker så eller är det fler? Varför visar vi inte varandra mer kärlek då? På sätt och vis är den upplyftande.

Att du går från det stora och lägger det på ett mer personligt plan, tror du att det gör att de som lyssnar lättare identifierar sig själva i låtarna och tar dem till sig på ett annat sätt?

Jag tror faktiskt det. Jag tror att de tar till sig det och ibland får man nästan lura folk till att lyssna idag. Det låter hemskt att säga lura men man får locka på ett speciellt sätt. Man vill öppna en liten glimt av en fråga så att folk själva börjar tänka. Det finns mycket positivt idag också som motverkar de mörka krafter som finns, vilket gör mig väldigt glad att se. Ibland är det på ett uppläxande sätt dock och jag tycker inte att konst ska sprida konstnärens åsikt utan den ska få betraktaren att bilda sin egna uppfattning. Så för mig är det inte viktigt vad de tycker utan att de tycker. Någon sa att konst ska vara ett frågetecken inte ett utropstecken, det tycker jag är en fin sammanfattning.

Just när du är personlig i din musik och man kan identifiera sig, tror du att det är lättare att man då öppnar upp sig själv och börjar ställa sig själv frågor?

Absolut, man börjar med sig själv. Det kan alltid påverka någon vilket jag tycker är kul. Om man lägger 3 minuter för att lyssna på någon av mina låtar så är det värt mycket för mig.

Du har gått igenom mycket i livet. Hittar du ny styrka när du processar tankar och känslor genom musiken?

Musiken är den största ventilen och processfabriken jag har. Det som motiverar mig har varit väldigt olika genom åren. Från början kände jag att jag skulle bevisa mycket. Jag kunde resa runt i världen och spela fastän jag satt i rullstol, jag kunde lira med rockstjärnor, få groupies och festa. Jag trodde att jag behövde bevisa att jag kunde för att jag trodde att folk inte trodde att jag kunde. Men sen upptäckte jag att det inte var andra jag behövde bevisa något för, det var mer för mig själv.

Nu ligger min drivkraft mer i att jag känner att jag träffar många människor som ställer sig frågor och som inte mår bra. Nu befinner jag mig inte själv där längre och vill gärna motivera dem istället. Generellt letar folk efter externa saker för att bli lyckliga, perfekta jobb, perfekta förhållandet. Jag hoppas att någon kan se mig och undra hur jag tog mig hit och vill lyssna på vad jag vill ha att säga.

Hur ser man skillnaden i musiken från då och nu?

Jag har blivit mer centrerad, jag ritar en prick i mitten och så är jag nöjd. Jag behöver inte så mycket ord och toner för att säga det jag vill säga. Det har blivit mer avskalat och fokuserat.

När du själv behöver pepp, vad lyssnar du på då?

Jag lyssnar på otroligt mycket musik. Just nu lyssnar jag mycket på klassisk musik. För ett år sedan var jag nära att bli utbränd, jag hade en fot där. Av en slump så var jag inne i en bokaffär och de spelade Chopin. Min pappa lyssnade på honom när jag var liten. Det var som plåster på såren och jag kunde nästan känna hur jag läkte. Nu har det gått ett år och jag mår mycket bättre nu. Så jag använder mer musik för att varva ner, jag är ganska bra på att peppa upp mig.

Du skriver texter både på svenska och engelska. Vad avgör vilket språk du väljer?

Det är nog variationen. Jag kände inte för att göra mer på svenska just nu men det kan komma nästa gång, jag vill hela tiden hitta nya utmaningar.

Har du några solospelningar inplanerade i Göteborg under vintern?

Det kommer att komma en releasespelning lite längre fram. Sedan brukar jag åka på någon turné varje år, jag gillar när det blivit lite varmare så det brukar bli till våren.

Tidigare har du varit utomlands och spelat, är du sugen på att ge dig utanför Sveriges gränser med dina nya låtar?

Jag har faktiskt spelat minst en konsert i alla världsdelar utom Sydamerika. Så det måste jag göra innan jag kolar. Annars är jag openminded, det är faktiskt väldigt spännande att besöka länder och få uppleva hur man behandlas när man sitter i rullstol. De länder som är minst rullstolsvänliga har faktiskt de människor som är mest benägna att hjälpa till. Jag har fått uppleva mycket roligt när jag varit ute.

Du har många strängar på din lyra, kan du berätta lite om vad du kommer att ha för dig under de kommande månaderna?

Det blir lite jobb med Subkultfestivalen där vi är inne i en fas där vi bokar band, men där kommer vi gasa på rejält under våren. Arrangörer utan hinder jobbar jag också vidare med och även duon Ratmilk som jag är en del av.

Jag har också jobbat på en video till Burn it som jag är väldigt nervös över och jag funderar på om jag vågar ge ut den eller inte. Den är brutalt ärlig och kompisar till mig har nästan inte kunnat kolla på den. I processen kring EP:n så har det handlat mycket om att jag ska utmana mig själv. Videon blev det sista och jag ville verkligen utmana mig här. Det är en kamera som filmar runt mig under hela låten, jag sitter med bar överkropp i rullstol. Den är sjukt intim, jag har alltid haft komplex för min kropp naken och att då bli filmad halvnaken i fyra minuter var en stor utmaning. Jag vill också att videon ska få folk att förstå musiken och texterna bättre.

Sedan skriver jag faktiskt på en bok som jag jobbat på i två år, men det blir mer sporadiskt. Kompisar har sagt till mig att skriva ner allt som jag varit med om när jag varit ute på turnéer och så. Allt blir så annorlunda när man rest i rullstol och jag har varit med om mycket sjuka saker. Det är för min egna skull också så att jag inte ska glömma av det. Det är lite som en novellsamling med händelser jag själv har upplevt.

Några sista ord?

Jag hoppas att folk vill lyssna och jag tror att om man tar sig tid så finns det mycket fina grejer att hitta i texterna och arrangemangen.

Nya EP:n hör du här!

Följ Eddie Wheeler på Facebook för att hålla dig uppdaterad!

Post Author: soundofhisingen.se

Sound of Hisingen tipsar om nya och redan etablerade artister och band. Tipsa oss gärna! soundofhisingen@gmail.com